Kategori: Nordiskt samarbete

Detta debattinlägg om betydelsen av den alliansfria rörelsens plattform idag finns publicerat på FiB/Kulturfronts webbplats.

Årets Nordkalottenkonferens hölls i Tromsö 23-25 augusti 2018. Henrik Wilén, som är förbundssekreterare i Föreningarna Nordens Förbund, sammanfattar resultaten i Nordisk Tidskrift nr 3 2018. Han uppmärksammar bl.a. det finsk-norska intresset att utreda mellan Kirkenäs och Rovaniemi.
”Timo Lohi, utvecklingschef på region Nord-Lappland, redogjorde för Finlands ambition att bli en arktisk knutpunkt. Planeringen inleddes 2005 och 2017 kom Norge med i processen. Järnväg från Rovaniemi till Kirkenes är det mest realistiska alternativet (och billigare än till Tromsö). Bansträckningen sammanbinder via Rail Baltica Nordkalotten med EU. När norra farleden småningom öppnas till följd av att isen smälter, möjliggör det kinesisk export via Ishavet och med tågförbindelsen kan godset transporteras till Hamburg som är huvudknutpunkt för Kinas export till Europa. Den nya förbindelsen skulle vara 5-8 dygn kortare än den traditionella transportfarleden via Suezkanalen. Enligt beräkningar kräver lönsamheten 5-6 lastade tåg per dygn. En norsk-finsk utredning av projektet presenteras i slutet av 2018.”

Henrik Wilén sammanfattar resultaten från årets Nordkalottenkonferens så här. ”I den resolution som antogs framhölls att Nordkalottkonferensen uppmanar regeringarna i Finland, Norge och Sverige att göra Nordkalotten till Nordens bäst integrerade region. Det är först när vi kan se över nationsgränserna och ta i användning vår gemensamma potential och avskaffa de hinder som idag bromsar utvecklingen som regionen i norr kan fungera som spjutspets för det nya gränslösa Norden. Konferensen uppmanade regeringarna att göra följande prioriteringar:
1) Stärk kommunikationen med satsningar bland annat på digitala lösningar, fast järnväg och landsvägar.
2) Nordkalotten bör marknadsföras gemensamt för att nå ut till internationella målgrupper.​”

FN-kommittén CERD (Committee on the Elimination of Racial Discrimination) uttrycker oro över rapporter om ”rasistiska hatbrott mot afrosvenskar, judar, muslimer och romer i Sverige”, skriver SvD och fortsätter citera FN:s slutsatser i rapporten den 11 maj 2018:
”Vi är också bekymrade över rasistiska och extremistiska organisationer i Sverige, och deras offentliga manifestationer och demonstrationer.”
Svenska FN-förbundet har tidigare rapporterat att antalet anmälda hatbrott i Sverige varit totalt 6 415 stycken under 2016. 4 609 av dessa hade främlingsfientliga eller rasistiska motiv. Kommittén är särskild oroad över attacker mot moskéer och mottagningscenter för flyktingar.

Rapporten i sin helhet finns här.

”En demokratisk språkpolitik för det mångspråkiga Norden” 
I en tid när politiska partier och de dominerande mediahusen ständigt upprepar att ”i Sverige talar vi svenska” och att så kallad integration stor högt på den politiska agendan är det nyttigt att erinra om att Sveriges riksdag 1999 enhälligt antog en s.k. minoritetspolitik, som ytterligare förstärktes 2010. Sverige har fem erkända nationella minoriteter: judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar. Samerna har dessutom erkänts som Sveriges urbefolkning. Minoritet.se innehåller mer information. I Deklaration om nordisk språkpolitik (2006) förordas ”en demokratisk språkpolitik för det mångspråkiga Norden. I deklarationen konstateras:

I Norden finns det sex språk som både är kompletta och samhällsbärande: danska, finska, färöiska, isländska, norska (i sina båda skriftspråksformer bokmål och nynorska) och svenska. Att sammanhanget mellan språk och nation inte är ett-till-ett visar t.ex. Finland, där både finska och svenska är lagfästa nationalspråk. Det finns ytterligare två språk som kan betraktas som samhällsbärande men som inte kan användas på samhällets alla områden: samiska i olika varieteter och grönländska. Dessutom finns det några språk med speciell ställning: meänkieli (tornedalsfinska), kvänska, romani i olika varieteter, jiddisch, tyska samt de olika nordiska teckenspråken. Norden är ett mångspråkigt område.

Nordkalottenkonferensen
Den 29:e Nordkalottenkonferensen i augusti 2016 i Kemi i Finland antog ett uttalande om bl.a. grannländernas språk och minoritetsspråkens status i Sverige, Norge och Finland. Man betonar att den Nordiska språkkonventionen från 1987 ska genomföras i alla länder. Enligt den Nordiska språkkonventionen har nordiska medborgare rätt att använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter och offentliga organ i alla nordiska länder. Det följdes upp 2006 då Nordiska ministerrådet antog en Deklaration om nordisk språkpolitik. I uttalandet från Nordkalottkonferensen slås fast att svenska språkets ställning i Finland är betydligt starkare än finskans ställning i Sverige och Norge. Det finns mycket att lära av hur nätverket SvenskaNu arbetar.  I uttalandet konstateras även att minoritetsspråkens status ska förstärkas i alla länder; meänkieli i Norrbotten med Tornedalen som kärnområde, kvensk i Norge, och alla samiska språken på hela Nordkalotten.