Kategori: Levnads- och arbetsvillkor

Sedan 1990-talet har en allt större andel av Sveriges skattefinansierade äldreomsorg kommit att drivas av privata aktiebolag. Ett motiv till att öppna äldreomsorgen för privata utförare var att konkurrens och möjlighet till vinstuttag antogs leda till bättre villkor, eftersom personalen genom ökad etableringsfrihet skulle få fler arbetsgivare att välja mellan.
Men hur skapas vinst i en verksamhet där över 80 procent av utgifterna är personalkostnader och möjligheterna till stora automatiseringar är små? Resultaten i den här rapporten, som baseras på nya siffror från Statistiska Centralbyrån och Kommunals stora medlemsundersökning för 2017, tyder på att vinst i äldreomsorgen i stor utsträckning kan kopplas till besparingar på löner, bemanning och arbetsmiljö. Rapporten visar att vinstdriven äldreomsorg i genomsnitt erbjuder sämre villkor på alla jämförbara områden.
Detta går alltså tvärt emot antagandet som låg till grund för konkurrensutsättningen på 1990-talet. Att oreglerad vinstdrift skapar en bättre äldreomsorg saknar såväl teoretiskt som empiriskt stöd.
Rapporten i sin helhet finns här och en sammanfattning nedan.

- Heltidsanställda i kommunalt driven äldreomsorg tjänar i genomsnitt 2 300 kronor mer per månad jämfört med heltidsanställda hos privata äldreomsorgsutförare.
- 2017 var andelen deltidsanställda 72 procent hos privata utförare, jämfört med 61 procent i kommunalt driven äldreomsorg.
- 2017 var andelen tidsbegränsat anställda i kommunalt driven äldreomsorg 27
procent, medan den genomsnittliga andelen var hela 37 procent hos privata utförare.
- En undersökning av personalens upplevelse av sitt arbete visar att anställda i vinstdriven äldreomsorg i genomsnitt är mindre nöjda, mindre motiverade och
känner mindre möjlighet till inflytande jämfört med anställda i kommunalt driven äldreomsorg.
- Vittnesmål från personalen tyder på att andelen anställda som arbetar obetalt utöver schemalagd tid är likvärdig för alla typer av utförare, men att omfattningen av det obetalda arbetet (antalet timmar) är klart störst i vinstdriven äldreomsorg.

 Anne-Marie Pålsson, nationalekonom och f.d. riksdagsledamot för Moderaterna, argumenterar i ett debattinlägg i E​TC  för nya ägandeformer i stället för vinsttak i välfärdssektorn.

"Det är ingen bra metod för att komma tillrätta med de olägenheter som vinstkravet skapar. Det är lätt att kringgå och kommer inte åt roten till problemet: aktiebolagens närvaro."

Hon visar att aktiebolag är en vinstdrivande verksamhet som inte passar i välfärdssektorn och föreslår istället två andra alternativ- stiftelser eller en s.k. hembudsklausul. Detta för att komma till rätta med den instabilitet som uppköp och försäljning av företag i välfärdssektorn skapar.

Tidningen Arbetets ledarskribent Elisabeth Lindberg delar Pålsson uppfattning. I en ledare den 28 juni menar hon att det kan vara ett sätt att minska maknadiseringen av välfärden.

"Vad som ofta glöms bort i debatten är hur vinstkravet och lojalitetsplikten begränsar ledningens aktionsradie. Brutalt uttryckt är bara sådana aktiviteter som är till nytta för bolaget tillåtna. Ägnar sig ledningen åt annat, riskerar den att bli stämd av bolagets ägare. Aktiebolagslagen tvingar därmed ledningen att välja bort – exkludera – produktionstekniker, produkter och kunder som inte är lönsamma. På så sätt påförs aktiebolaget en exkluderandets princip. Ett synsätt som ses som självklart på alla marknader. Skulle då inte detta gälla för aktiebolag som verkar på välfärdens område.
Svaret är att det gör det, även om branschens företrädare inte vill medge det. Vårdbolagen söker locka de friska individerna, omsorgsbolagen de föga vårdkrävande och friskolorna de smarta och studiemotiverade ungdomarna allt i avsikt att bereda ägarna vinst. Och några garantier för att de resurser som det offentliga anslår används för att ge mer än regelverkets miniminivå finns inte. Ty det riskerar ju att ske på ägarnas bekostnad.
Denna logik går svårligen att förena med den svenska modellen som ju grundar sig på en inkluderande princip. Välfärden ska vara tillgänglig för alla och på samma villkor. Behovet ska vara styrande – inte individens ekonomiska förutsättningar."

Anne-Marie Pålsson diskuterar två alternativ till aktiebolagsformen för att komma åt vinstjakt och hindra spektulation i uppköp och försäljning mellan riskkapitalbolag.

"Ett vinsttak är ingen bra metod för att komma tillrätta med de olägenheter som vinstkravet skapar. Det är lätt att kringgå och kommer inte åt roten till problemet: aktiebolagens närvaro. En möjlighet kan då vara att tvinga existerande aktiebolag att ombildas till en verksamhetsform som inte har ett lagreglerat vinstkrav på sig. Exempelvis stiftelse.
Men det lär bli dyrt för skatte­kollektivet. För att visa detta kan vi betrakta ett tänkt bolag som uppvisat en stabil vinst på låt säga 100 miljoner. Värdet på detta bolag räknat med den vinstmultipel som marknaden använder (15) blir 1,5 miljarder kronor. Begränsas vinstuttaget till låt säga hälften halveras värdet på bolaget. Och det är för denna värdeminskning som de nuvarande ägarna kommer att kräva kompensation.
Ett mindre långtgående ingrepp vore att även fortsättningsvis låta aktiebolagen verka men att införa en hembudsklausul. Med en sådan regel måste verksamheten återgå till det offentliga när den nuvarande ägaren vill upphöra med den. Denna lösning påverkar inte möjligheten att ta ut vinst, men gör det omöjligt att omvandla den till värden som kan säljas och köpas på marknaden. Med vinstmultipeln på 15 är det stora värden som står på spel. Så även med denna lösning kan man räkna med att ägarna kräver kompensation.
Vilken lösning som väljs för att komma åt vinstjakten är delvis en smaksak. Var och en har sina för- och nackdelar. Att något görs är dock viktigt. Inte minst för de företag som agerar med andra målsättningar än att skapa vinst åt ägarna därför att det ger dem möjlighet att verka på det sätt som är tanken bakom den skattefinansierade välfärden utan att riskera att bli uppköpta eller utkonkurrerade av mera aggressiva konkurrenter."

I LO-tidningen Arbetet lyfter Elisabeth Lindberg fram Pålssons förslag som ett alternativ till marknadsanpassningen av välfärdstjänster.

"Den självständigt tänkande nationalekonomen och tidigare moderata riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson skrev en debattartikel bara några dagar efter Ekströms och Shekarabis presentation. 
Pålsson menade att vinstdebatten är för principiellt viktig för att dö men att den samtidigt har hamnat helt fel. 
Låt i stället privata aktörer låna rätten från det offentliga att bedriva verksamhet, så kallad hembudsklausul. 
Det tar bort möjligheten att omvandla skolor, sjukhus och vårdcentraler till ekonomiska värden som kan köpas och säljas likt aktier. 
Kort sagt, det tar bort det huvudsakliga problemet i välfärden – att den har blivit en marknad. 
Pålssons förslag är inte särskilt utopiskt. Man kan jämföra det med tomträtter som utnyttjas av privata byggbolag under lång tid för att bygga hus men där kommun eller stat fortsätter vara ägare till själva marken."

Bostadsfrågan hamnar lite i skymundan under valrörelsen. Besök Hyresgästföreningens webbplats och ta del av deras frågor inför valet 2018. De sammanfattas under rubrikerna:
– Bygg 30 000 hyresrätter varje år – Skriv under uppropet här.
– Rättvisa ekonomiska villkor
– Utveckla allmännyttan – det viktigaste verktyget
– Den svenska modellen på hyresbostadsmarknaden
– Renovera så att människor har råd att bo kvar
– Tryggt boende

Följderna av att införa marknadshyror beskrivs här av Hyresgästföreingen i tidningen Metro.

Svenska Kommunalarbetarförbundet har tagit initiativ till en diskussion om ett nytt skattesystem. På ett seminarium i början på juni gjorde förre statsministern Göran Persson ett intressant inlägg med inspiration från det norska systemet för kommunlaskatter. En rapport från Kommunals utredningsavdelning visar hur mycket lägre andelen statsbidrag är i Sverige jämfört med Norge. I Sverige består 24 procent av kommunernas intäkter av statsbidrag. I Norge är motsvarande siffra 36 procent. Göran Persson förklarade att han är anhängare av det norska systemet med en platt kommunalskatt där alla betalar lika mycket och sen skjuter staten till.
– Skulle vi öka den statliga andelen pengar i det kommunala utjämningssystemet för att komma upp i de norska 36 norska procenten så är det säkert en 20-30 miljarder kronor som ska in där. Och då kan vi naturligtvis leverera, sade han.
Göran Persson talade en hel del om det orättvisa kommunala skattesystemet.
– Ju sämre kommunal service du har desto högre skatt betalar du, kan man förenklat säga. Det finns undantag, men kommunalskattesystemet har kommit till vägs ände, förklarade han.
Enligt Perssons analys är konflikten stad-land en av de saker som gett grogrund för populistiska krafter i Europa och Sverige. Men spelplanen är öppen, menade Persson för andra politiska diskussioner.
– Nyliberalismens tankar är slut nu. De är över. Nu är det rättvisa som ska gälla. Och de politiska krafter som förstår att utnyttja detta kommer att vara framgångsrika. Och för att åstadkomma rättvisa behövs alltså en skattereform. Persson gick så långt som att utmåla detta till den viktigaste fackliga frågan just nu.
– Det finns inget som är viktigare för fackföreningsrörelsen nu än att driva opinion för att få en bra inkomstbeskattning av dem som arbetar i Sverige. Det är prioritet nummer ett, sade han och uppmanade LO att bjuda in de andra centralorganisationerna TCO och Saco till att diskutera en”löntagarnas skatteutredning”.

Den så kallade hyvlingen innebär att en arbetsgivare ger de anställda färre arbetstimmar. Genom hyvling av arbetstid kan arbetsgivaren kringgå turordningsregler och uppsägningstid. Hyvling kan göras plötsligt, utan förvarning och när det sker finns inget trygghetssystem för dig som anställd. Den som tackar nej till att arbeta färre timmar riskerar att bli uppsagd – och kan då bli utan ersättning från a-kassan i upp till 45 dagar. Den som väljer att gå ner i arbetstid får en minskad inkomst och de problem som det innebär.

Handelsanställdas förbund skriver den 3 april 2018 att kravet att stärka LAS och låta anställningsskyddet omfatta även timmarna på kontraktet har ett starkt stöd, både bland Handels medlemmar och bland folk i allmänhet. Det visar Handels rapport om hyvling, som tar upp en av medlemmarnas viktigaste frågor inför valet.
– Många anställda lever idag med en intensiv stress över sin arbetssituation och vad den kan få för konsekvenser för privatlivet. LAS möjliggör detta och det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige, säger Handels ordförande Susanna Gideonsson.
Nio av tio Handelsmedlemmar anser att timmarna på anställningskontraktet bör skyddas i LAS, visar en färsk Novus-undersökning. Dessutom är stödet stort oavsett vilket parti man sympatiserar med. Bland dem som sympatiserar med rödgröna partier anser mellan 91-99 procent att LAS måste stärkas på detta sätt. Bland dem som sympatiserar med borgerliga partier anser mellan 77-97 procent att LAS ska stärkas.
En tidigare Novus-undersökning om svenska folkets inställning visade att två tredjedelar ansåg att anställningar generellt har blivit otryggare i och med AD-domen om hyvling.
Otrygga anställningar i form av visstidsanställningar har nästan tredubblats sedan 1990-talets början. De i handeln som varit fast anställda på heltid hade länge en trygg situation. Men med Arbetsdomstolens dom som gav arbetsgivarna rätt att hyvla timmar och inkomster för alla är även tillvaron för denna grupp numera präglad av otrygghet.
Hyvling rör våra grundläggande värderingar om vad som är rätt och fel. Att känna trygghet är ett fundamentalt mänskligt behov och för anställda handlar det om just tryggheten i anställningen. Hyvling strider mot en allmän rättsuppfattning. Det politiska kravet att stärka LAS och även låta anställningsskyddet omfatta timmarna på kontraktet har ett starkt stöd.
Läs rapporten här.

Ökade inkomstskillnader i Norden

De rika blir rikare, de fattiga fattigare också i Norden. En huvudfaktor tycks vara att bidragssystemen har blivit mindre omfördelande eftersom transfereringar inte räknats upp i samma takt som löner, visar en ny rapport från Nordiska ministerrådet. Rapporten finns här.
– Ökad inkomstspridning är ett internationellt fenomen. Ökningarna i de nordiska länderna har skett från en låg nivå, men de har varit större än OECD-genomsnittet i Sverige, Finland och Danmark, säger Jesper Roine som är en av redaktörerna för 2018 års utgåva av Nordic Economic Policy Review.
Tidskriften ges ut av Nordiska ministerrådet med stöd av finansdepartementen i de nordiska länderna. Tidskriftens syfte är att göra den senaste ekonomiska forskningen tillgänglig för en bredare publik. Fokus ligger på ekonomisk-politiska frågeställningar av intresse för alla de nordiska länderna.

Sämst utveckling för de med lägst inkomster
I USA och andra anglosachsiska länder har den ökade inkomstspridningen i första hand berott på större skillnader i löner och andra marknadsinkomster. Dessa har kopplats ihop med teknologisk utveckling, globalisering och svagare fack. I de nordiska länderna tycks dessa förändringar dock inte ha påverkat inkomstspridningen i någon högre grad. En huvudfaktor verkar i stället ha varit att skatte- och bidragssystemen blivit mindre omfördelande. Främst förklaras detta av att transfereringar inte räknats upp i den takt som lönerna har ökat. Detta verkar ha spelat en avgörande roll för att de med lägst inkomster fått betydligt långsammare ökningar av sina disponibla inkomster än de med högre inkomster.
Samtidigt har toppinkomstandelarna, alltså andelarna av de totala inkomsterna som går till dem med allra högst inkomster, ökat i de nordiska länderna. Det hänger samman både med att kapitalinkomster (vilka är mer ojämnt fördelade än andra inkomster) kommit att svara för en allt större del av de totala inkomsterna och med att kapitalinkomsterna blivit mer ojämnt fördelade. Det senare beror i sin tur på att aktieutdelningar och kapitalvinster (som är mycket ojämnt fördelade) ökat i betydelse i förhållande till ränteinkomster (som är jämnare fördelade).

Värdefulla välfärdstjänster utjämnar
Rapporten visar också att de offentliga välfärdstjänsterna – skola, vård och omsorg – har en starkt utjämnade verkan. Om man tar hänsyn till värdet av konsumtionen av dessa tjänster när man beräknar inkomsterna, minskar den relativa fattigdomen (andelen av befolkningen med inkomster under 60 procent av medianen) kraftigt. Det gäller särskilt bland ensamstående och äldre.
En annan slutsats i rapporten är att kvinnors disponibla inkomster är jämnare fördelade än mäns. Minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män har bidragit till att hålla tillbaka de totala inkomstskillnaderna.

Nutidens daglönare

Handelsanställdas förbund har tillsammans med förlaget Leopard gett ut antologin Lösa förbindelser – om kampen för fasta förhållanden i handeln. Redaktör för antologin är författaren Jenny Wrangborg. Boken handlar nutidens daglönare och SMS-anställningar i servicenäringen och handeln.

 – Det är en fackantologi som handlar om villkoren för handelsanställda, som tyvärr liknar villkoren inom många andra jobb, med osäkra anställningar, hyvlingar och precisionsbemanning. Den innehåller både berättelser från handelsanställda själva och texter från journalister, säger Jenny Wrangborg.