Kategori: Regionala obalansen

En viss klarsyn har smugit sig in på Aftonbladets ledarsida. Den 3 juni konstateras något yrvaket att åtta av tio svenskar bor utanför Stockholm. Ledaren diskuterar orsaken till Sverigedemokraternas stöd på landsbygden.
”Den viktigaste är att Sverigedemokraterna har lyckats aktivera konflikten mellan centrum och periferi. Och det är tyvärr ett faktum att stora delar av Sverige har lämnas på perrongen när tågen inte längre går, posten inte klarar att dela ut brev och apoteken slår igen.
Avfolkningsbygderna somnar långsamt in när den kommunala servicen centraliseras samtidigt som befolkningen blir allt äldre. Men även i mindre tätorter upplever många att Stockholm är oerhört långt borta, för att inte tala om Bryssel.
Ingen pratar om hela Sverige
Men den ”allmänna brist på framtidsutsikter” som Erik Vestin skriver om är ingen naturlag – den handlar om politik. Den statliga Landsbygdskommittén presenterade förra året 75 konkreta förslag på en ny landsbygdspolitik för att utjämna skillnaderna i landet. Men det återstår att se hur mycket som blir verklighet.
Inför valet pratar nästan inga partier om att ”hela Sverige ska leva”. Fokus ligger på breda väljargrupper i storstäder och medelstora städer. Stockholmsdominansen är öronbedövande och resten av landet ligger i medieskugga. Huvudstaden är självklart viktig, men åtta av tio svenskar bor någon annanstans.”

Det förespråkade bl.a Helena Lindahl riksdagsledamot från Västerbotten i samband med diskussionen 2016 om nya regioner och kommunsammanslagningar (i SVT-nyheter).
– Jag tycker att man ska införa regionala skattebaser. Några av de fattigaste kommunerna sitter inne på de rikaste tillgångarna utan att premieras. Åsele och Dorotea har till exempel vattenkraft och borde få tillbaka en slant för att utveckla sina områden, säger Lindahl som har svårt att dölja sitt missnöje.
– Det är ett akut problem att glesbygden avfolkas. Kommunsammanslagningar skulle inte hjälpa den rådande situationen i våra områden och jag tycker även att staten har svikit.
Centerpartiet föreslår att pengar som kommer från fastighetsskatten på industrifastigheter och elproduktionsenheter ska tillfalla de regioner där den betalas in.

I en krönika i Expressen den 24 april föreslår dagens system med skatteutjämning mellan kommuner avskaffas och ersätts med att kommunerna får del av vinsten från naturtillgångar.
– Mitt förslag är att vi skippar dessa centralistiska utjämningsbidrag som bara skapar nya klyftor i landet. För landsbygden borde det vara en befrielse att slippa kallas bidragsberoende.
– I stället bör ett system liknande Norge införas där kommuner som hyser naturtillgångar får behålla en del av vinsten. Vi har ett lysande exempel i Skellefteå som lyckades genom idogt hårt och strategiskt arbete få behålla en del av sina kraftverk. Skellefteå kraft är ett kommunägt bolag som genom sin aktieutdelning levererar 220 miljoner varje år till kommunala verksamheter. Andra kommuner med stora naturtillgångar såsom Jokkmokk och Arjeplog, men som blivit beroende av statliga bidrag, har svårt att upprätthålla den kommunala servicen. Statsbidrag som de nu är utformade bör genast avskaffas, skriver Lotta Gröning i Expressen.

Material om den regionala obalansen

            

Arne Mullers böcker ”Stockholm, städerna och resten” och ”Norrlandsparadoxen” (förlaget Ord&Visor) innehåller värdefull information om den regionala obalansen.

Po Tidholms bok ”Läget i landet – 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror ” (Teg publishing 2016) innehåller intressanta reflektioner och även förslag på åtgärder för att bryta den regionala obalansen i landet. Den lilla skriften är även utgångspunkten för serien lokalsamtal som förlaget Teg och Folkets hus arrangerar inför valet 2018. Tidholm gav tidigare ut boken ”Norrland” på samma förlag.

Tidholm tecknar en bakgrund till den accelererande regionala obalansen. En viktig faktor är EU-medlemskapet, en andra är regionalpolitikens förvandling och en tredje är ”marknadiseringen” av  offentliga samhällstjänster.

"Den 1 januari 1995 avhände vi oss många av de verktyg vi hade för att bedriva den typ av politik vi tidigare ägnat oss åt. Det blev helt enkelt, eftersom Sverige anslöt sig till den inre marknaden, mer eller mindre olagligt att själva stimulera den egna regionala ekonomin och de inhemska företagen. Sverige gick från att ha en neutralitetspolitik i vilken det ingick att vi skulle vara självförsörjande på livsmedel till att vara en betydligt större marknad med mycket stora skillnader i produktionskapacitet och förutsättningar. Idag är Sverige ett av de länder i Europa som har sämst beredskap."(sidan 31)

Den andra faktorn är ”regionaliseringen” av regionalpolitiken – att den statliga regionalpolitiken i praktiken upphört att existera.

"Från att ha varit en statlig, centralt formulerad politik som var tänkt att utjämna strukturella ojämlikheter kom den istället att bli regionaliserad. ... Man ålade varje region i Sverige, varje kommun, att själva skapa sin egen tillväxt. Staten tog sin hand från den regionala och lokala utvecklingen och sa att hädanefter får ni klara er själva. Här föddes konkurrenspolitiken." (sidan 22)

Tidholm konstaterar att ”mellan 1995 och 2015 förlorade landsbygdskommuner ungefär 30 000 statliga jobb, samtidigt som 12 000 nya skapades i Storstockholm”. Det offentliga Sverige lyser alltmer med sin frånvaro i stora delar av landet. Detta hänger samman med ”maknadiseringen” och offentliga tjänster.

"En konsekvens av de ekonomiska idéer som präglade svensk politik 1990-talet och framåt är att saker som för inte länge sedan betraktades som offentliga samhällstjänster har blivit produkter, varor och tjänster på en marknad. Det handlar om allt ifrån post- och teletjänster och kommunikationer, till vård, skola och omsorg och medicinförsörjning. ... 
Alliansregeringen genomförde under 2009 en utförsäljning av ungefär hälften av det statliga Apoteksmonopolets apotek. ...
På vissa punkter har liberaliseringen varit lyckad. Det har öppnats 486 nya apotek i landet. De har längre öppettider och ett betydligt större utbud av hudkrämer. De nya apoteken har också varit en mycket god affär för de riskkapitalbolag som äger dem. Men det finns negativa konsekvenser. Medicinen har inte blivit billigare. Tvärtom. ...
Inga nya apotek har öppnats i glesbygd, och om inte regeringen valt att skjuta till statliga medel hade många stängt. Det gamla apoteksmonopolet hade ett samhällsansvar och bekostade sina olönsamma glesbygdsapotek med vinster från mer lönsamma storstadsapotek. Det ville givetvis de privata bolagen inte göra, varje enhet skulle kunna redovisa vinst. Ställda inför en situation då apotek i glesbygd skulle stängas sköt staten till bidrag. Ett 30-tal apotek får bidrag och mest pengar går till Västerbottens inland." (sidorna 38-39)

Författaren Po Tidholm och förlaget Teg arrangerar en serie lokalsamtal om läget i landet och regionalpolitik inför valet 2018. “Lokalsamtal” är en riksomfattande turné och ett format vars syfte är att skapa engagemang kring landsbygdsfrågor och regionalpolitik under valåret 2018. Under en kväll samlas medborgare och makthavare i ett rum för att lyssna på varandra.
– Det finns en tydlig idé för det urbana Sverige, säger Po Tidholm, men få talar idag om visionerna för framtidens liv i Sveriges landsbygder. Jag hoppas att lokalsamtalen kan stimulera det samtalet. Vi måste hitta en ny medelväg, bortom orimliga tillväxtstrategier och bilderna av de bidragsberoendes ödeland.