
Värnplikten och landets försvar
På 1970-talet fanns en stark rörelse för bättre villkor för de värnpliktiga på landets regementen. Det avspeglades i krav som nattpermission och högre utryckningsbidrag efter muck. Kraven ingick i de program som antogs av valda ombud på de s.k. Värnpliktsriksdagarna. Den värnpliktsfackliga rörelsen var i grunden positivt inställd till ett starkt svenskt försvar.
I skriften ”Värnpliktigas villkor vid repövningar” (Folk och försvars skriftserie Försvar i nutid nr 6 1978) berättar författarna (Willy Granath och Thomas Lindh) om erfarenheter från repövningar, om värnpliktigas villkor och försvarspolitik. De skriver bland annat så här för fyrtio år sedan.
"Vi var båda på olika sätt fackligt aktiva under vår grundutbildning. Under senare år har villkoren för de värnpliktiga under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning alltmer blivit en folklig angelägenhet. Stora framsteg har också kunnat noteras. Den nittioprocentiga ersättningen under repetitionsövningar är kanske den reform som värdesätts högst. Under grundutbildningen kan man peka på några förbättringar som uppnåtts: ständig nattpermission, tusen kronor i utryckningsbidrag, resor för högst 10 kronor mm.
Den bistra verklighet som kringgärdade övningarna - särskilt hoten mot det redan utsatta Norrbotten och även liknande problem i Bergslagen - satte sin prägel på samtalsämnena dessa veckor. De ökade försörjningssvårigheterna i dessa landsändar var verkliga förutsättningar för övningarna. Men befolkningens samlade möjligheter att försvara dessa delar av landet ägnades liten uppmärksamhet. I våra respektive berättelser har vi strävat efter att belysa även sådana delar av det totala försvaret i dessa bygder som hade aktualitet under övningarna.
...
Det är vår erfarenhet att försvar måste övas, att det inte sköter sig själv. Därför är det med oro som man får konstatera att repetitionsövningarna skurits ner under senare år. Regelbundna krigsförbandsövningar är nog ytterst värdefulla för att hålla en hög försvarsberedskap."