Anne-Marie Pålsson, nationalekonom och f.d. riksdagsledamot för Moderaterna, argumenterar i ett debattinlägg i ETC för nya ägandeformer i stället för vinsttak i välfärdssektorn.
"Det är ingen bra metod för att komma tillrätta med de olägenheter som vinstkravet skapar. Det är lätt att kringgå och kommer inte åt roten till problemet: aktiebolagens närvaro."
Hon visar att aktiebolag är en vinstdrivande verksamhet som inte passar i välfärdssektorn och föreslår istället två andra alternativ- stiftelser eller en s.k. hembudsklausul. Detta för att komma till rätta med den instabilitet som uppköp och försäljning av företag i välfärdssektorn skapar.
Tidningen Arbetets ledarskribent Elisabeth Lindberg delar Pålsson uppfattning. I en ledare den 28 juni menar hon att det kan vara ett sätt att minska maknadiseringen av välfärden.
"Vad som ofta glöms bort i debatten är hur vinstkravet och lojalitetsplikten begränsar ledningens aktionsradie. Brutalt uttryckt är bara sådana aktiviteter som är till nytta för bolaget tillåtna. Ägnar sig ledningen åt annat, riskerar den att bli stämd av bolagets ägare. Aktiebolagslagen tvingar därmed ledningen att välja bort – exkludera – produktionstekniker, produkter och kunder som inte är lönsamma. På så sätt påförs aktiebolaget en exkluderandets princip. Ett synsätt som ses som självklart på alla marknader. Skulle då inte detta gälla för aktiebolag som verkar på välfärdens område.
Svaret är att det gör det, även om branschens företrädare inte vill medge det. Vårdbolagen söker locka de friska individerna, omsorgsbolagen de föga vårdkrävande och friskolorna de smarta och studiemotiverade ungdomarna allt i avsikt att bereda ägarna vinst. Och några garantier för att de resurser som det offentliga anslår används för att ge mer än regelverkets miniminivå finns inte. Ty det riskerar ju att ske på ägarnas bekostnad.
Denna logik går svårligen att förena med den svenska modellen som ju grundar sig på en inkluderande princip. Välfärden ska vara tillgänglig för alla och på samma villkor. Behovet ska vara styrande – inte individens ekonomiska förutsättningar."
Anne-Marie Pålsson diskuterar två alternativ till aktiebolagsformen för att komma åt vinstjakt och hindra spektulation i uppköp och försäljning mellan riskkapitalbolag.
"Ett vinsttak är ingen bra metod för att komma tillrätta med de olägenheter som vinstkravet skapar. Det är lätt att kringgå och kommer inte åt roten till problemet: aktiebolagens närvaro. En möjlighet kan då vara att tvinga existerande aktiebolag att ombildas till en verksamhetsform som inte har ett lagreglerat vinstkrav på sig. Exempelvis stiftelse.
Men det lär bli dyrt för skattekollektivet. För att visa detta kan vi betrakta ett tänkt bolag som uppvisat en stabil vinst på låt säga 100 miljoner. Värdet på detta bolag räknat med den vinstmultipel som marknaden använder (15) blir 1,5 miljarder kronor. Begränsas vinstuttaget till låt säga hälften halveras värdet på bolaget. Och det är för denna värdeminskning som de nuvarande ägarna kommer att kräva kompensation.
Ett mindre långtgående ingrepp vore att även fortsättningsvis låta aktiebolagen verka men att införa en hembudsklausul. Med en sådan regel måste verksamheten återgå till det offentliga när den nuvarande ägaren vill upphöra med den. Denna lösning påverkar inte möjligheten att ta ut vinst, men gör det omöjligt att omvandla den till värden som kan säljas och köpas på marknaden. Med vinstmultipeln på 15 är det stora värden som står på spel. Så även med denna lösning kan man räkna med att ägarna kräver kompensation.
Vilken lösning som väljs för att komma åt vinstjakten är delvis en smaksak. Var och en har sina för- och nackdelar. Att något görs är dock viktigt. Inte minst för de företag som agerar med andra målsättningar än att skapa vinst åt ägarna därför att det ger dem möjlighet att verka på det sätt som är tanken bakom den skattefinansierade välfärden utan att riskera att bli uppköpta eller utkonkurrerade av mera aggressiva konkurrenter."
I LO-tidningen Arbetet lyfter Elisabeth Lindberg fram Pålssons förslag som ett alternativ till marknadsanpassningen av välfärdstjänster.
"Den självständigt tänkande nationalekonomen och tidigare moderata riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson skrev en debattartikel bara några dagar efter Ekströms och Shekarabis presentation.
Pålsson menade att vinstdebatten är för principiellt viktig för att dö men att den samtidigt har hamnat helt fel.
Låt i stället privata aktörer låna rätten från det offentliga att bedriva verksamhet, så kallad hembudsklausul.
Det tar bort möjligheten att omvandla skolor, sjukhus och vårdcentraler till ekonomiska värden som kan köpas och säljas likt aktier.
Kort sagt, det tar bort det huvudsakliga problemet i välfärden – att den har blivit en marknad.
Pålssons förslag är inte särskilt utopiskt. Man kan jämföra det med tomträtter som utnyttjas av privata byggbolag under lång tid för att bygga hus men där kommun eller stat fortsätter vara ägare till själva marken."
