Här finns de historiska dokumenten från den alliansfria rörelsens framväxt och en sammanfattning av innehållet.
Bandungkonferensen 1955 – ”Dawn of a new era”
Alliansfria rörelsens bildande – Belgraddeklarationen 1961
Ny internationell ekonomisk ordning – FN:s generalförsamlings extrasession 1974
77-gruppen i FN (G77) 1964
————————————————–
Bandungkonferensen 1955 – ”Dawn of a new era”
I april 1955 enades 29 länder från Asien och Afrika om ett fördjupat politiskt, ekonomiskt och kulturellt samarbete för att hävda sina intressen mot stormaktsdominans, kolonialism och rasism. Principerna från Bandung innebär sammanfattningsvis att demokrati och rättvisa ska råda i internationella relationer. Konferensen leddes av den indonesiske presidenten Sukarno med deltagande av följande länder: Afghanistan, Burma, Ceylon, Egypten, Etiopien, Filippinerna, Guldkusten, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Japan, Jemen, Jordanien, Kambodja, Kina, Laos, Libanon, Liberia, Libyen, Nepal, Pakistan, Saudiarabien, Sudan, Syrien, Thailand, Turkiet, Nord- och Sydvietnam. Dessutom närvarade representanter för några länder som ännu inte var självständiga: Algeriet (FLN), Marocko, Tunisien, Cypern och stormuftin av Jerusalem för Palestina. Två representanter från Sydafrika, Moses Kotane från African National Congress (ANC) och I. M Cachalia från South African Indian Congress (SAIC), deltog som observatörer.
Kommunikén från konferensen finns att hämta via länken Final Communiqué of the Asian-African conference of Bandung eller direkt från denna webbplats här. President Sukarnos öppningsanförande finns på YouTube. Här följer en sammanfattning och en del intressant material om konferensens betydelse för ANC och hela befrielserörelsen i Sydafrika.
Ekonomiskt och kulturellt samarbete baserat på nationellt självbestämmande
I uttalandet framhålls vikten av ekonomiskt samarbete mellan länderna i Asien och Afrika för ömsesidig nytta och respekt för den nationella suveräniteten. Inrättandet av särskilda fonder och en bank för att utveckla regionernas näringsliv föreslås. Ökad stabilitet i handel med råvaror och prissättning betonas. Samtidigt poängteras behovet av vidareförädling av råvaror innan de exporteras. En gemensam policy för handel med olja nämns i deklarationen. Det blev upptakten till att OPEC (Organization of the Petroleum Exporting Countries) bildades 1960 i Bagdad. Att främja utvecklingen av kärnenergi för fredliga syften ingår även i slutdokumentet.
De undertecknande länderna i Afrika och Asien vill utveckla det kulturella utbytet och samarbetet. Det koloniala styret, särskilt rasismen, har undertryckt den nationella kulturen i många länder. Särskilt omnämns att folken i Marocko, Algeriet och Tunisien förvägras den grundläggande rättigheten att studera och utöva sitt eget språk.
Konferensen stödjer FN-stadgans princip om mänskliga rättigheter men framhåller samtidigt att det förutsätter nationell självbestämmanderätt. Segregation och diskriminering på grund av ras fördöms som ett grovt brott mot mänskliga rättigheter. Konferensen gav sitt fulla stöd för de afroasiatiska folkens beslutsamhet att utplåna rasismen, där särskilt situationen i Sydafrika lyfts fram.
Koloniernas frigörelse
Konferensen uttalar enigt att alla former av kolonialt styre måste avskaffas skyndsamt, att utländsk dominans och förtryck är ett brott mot FN-stadgan och mot mänskliga rättigheter. Några av dåtidens aktuella frågor som framhålls är Algeriets, Marockos och Tunisiens rätt till självbestämmande samt det palestinska folkets rättigheter.
Förbud mot kärnvapen och nedrustning
Konferensen anser att nedrustning och förbud mot produktion, testning och användning av kärnvapen har avgörande betydelse för mänskligheten och civilisationen.
Principer för mellanstatliga relationer
Konferensen enades om följande tio principer för relationer mellan stater baserade på jämlikhet och respekt för varandras suveränitet.
1. Respect for fundamental human rights and for the purposes and principles of the Charter of the United Nations. 2. Respect for the sovereignty and territorial integrity of all nations. 3. Recognition of the equality of all races and of the equality of all nations large and small. 4. Abstention from intervention or interference in the internal affairs of another country. 5. Respect for the right of each nation to defend itself singly or collectively, in conformity with the Charter of the United Nations. 6. (a) Abstention from the use of arrangements of collective defense to serve the particular interests of any of the big powers. (b) Abstention by any country from exerting pressures on other countries. 7. Refraining from acts or threats of aggression or the use of force against the territorial integrity or political independence of any country. 8. Settlement of all international disputes by peaceful means, such as negotiation, conciliation, arbitration or judicial settlement as well as other peaceful means of the parties’ own choice, in conformity with the Charter of the United Nations. 9. Promotion of mutual interests and co-operation. 10. Respect for justice and international obligations.
Dessa goda principer för umgänget mellan nationer är lika relevanta och aktuella idag, inte minst princip 6a om att avstå från att ingå i försvarssamarbeten som gynnar stormakters särskilda intressen.
Anti-appartheidrörelsen i Sydafrika, pan-afrikanska strävanden och Bandung
Två av de afrikanska länder avstod från att delta i konferensen – dåvarande Sydafrika och Rhodesia, båda under rasistiskt minoritetsstyre. African National Congress (ANC) och South African Indian Congress (SAIC) deltog som observatörer med två anti-apartheidaktivister (Moses Kotane och I. M. Cachalia). De förvägrades pass från apartheidregimen men lyckades ändå ta sig till Bandung i Indonesien och presentera ett Memorandum mot apartheid, vilket mottogs väl och ansågs ha stor betydelse för anti-apartheidrörelsens internationella stöd, bl.a. uppmärksammat under under jubileet 2015.
De afrikanska rösterna om Bandung finns redovisade i tidskriften Spotlight on Africa utgiven av Council of African Affairs i USA med temat ”Bandung – dawn of a new era”. I tidskriften redovisas hur en lång rad afrikanska ledare ser på Bangdungkonferensens stora betydelse som inledning till en ny era: ANC:s president Albert Luthuli, ledaren för den indiska oppositionen mot apartheid i Sydafrika Dr. Y. M. Dadoo, representanten S. Mulumba för Bataka i Uganda, Moses Ketonu från ungdomsrörelsen i franska Togoland, D. I. Mistry från South African Indian Congress, generalsekreteraren i ANC Oliver Tambo, en fackföreningsman och tidningsutgivare från Guldkusten, en student från Nigeria mfl. Från USA speglas åsikter från svarta kyrkliga ledare och den kände sångaren Paul Robsons hälsning till Bandungkonferensen återges i sin helhet. Paul Robson ingick även i Council of African Affairs (CAA), som utsattes för McCartytidens förföljelser. 1954 ställdes CAA:s ordförande Hunton inför en åtalsjury (grand jury) och alla dokument om förhållandet mellan ANC och CAA beslagtogs. Organisationen upplöstes 1955.
Under Nelson Mandelas och Thabo Mbekis ledning har ANC och det demokratiska Sydafrika alltid framhållit Bandungmötets stora betydelse internationellt och för befrielsekampen. ANC har även aktivt verkat för enhet mellan de afrikanska staterna inom den Afrikanska unionen – mot kolonialism, imperialism och stormaktsinblandning.
Tillbaka till sidans början.
Alliansfria rörelsens bildande i Belgrad 1961
Den 6 september 1961 i Belgrad i Jugoslavien antogs den deklaration som lade grunden för den alliansfria rörelsen. Den ursprungliga deklarationen kan hämtas via länken Belgrade declaration of non-aligned countries eller direkt från denna webbsida här. Konferensen leddes av Jugoslaviens president Josip Broz Tito. Bland övriga initiativtagare märks Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru och Egyptens president Gamal Abdel Nasser. Ordförandeskapet har sedan roterat mellan medlemsländerna. Under perioden 1999 till 2003 var först Nelson Mandela och sedan Thabo Mbeki organisationens generalsekreterare.
Deklarationen bygger på samma grundprinciper som antogs i Bandung sex år tidigare. De sammanfattas ofta som fem principer för fredlig samlevnad mellan nationer (som ingick i Panchsheelavtalet mellan Indien och Kina om Tibetregionen 1954). De fem principerna är dessa.
- Mutual respect for each other's territorial integrity and sovereignty - Mutual non-aggression - Mutual non-interference in domestic affairs - Equality and mutual benefit - Peaceful co-existence
Tillbaka till sidans början.
Ny internationell ekonomisk ordning – FN:s extra generalsession 1974
Den 1 maj 1974 antog FN:s generalförsamlings sjätte specialsession en deklaration om ny ekonomisk världsordning, Declaration on the Establishment of a New International Economic Order. Den följdes upp av en resolution på FN:s generalförsamlings 29:e session den 12 december 1974, Charter of Economic Rights and Duties of States.
Algeriets president H. Boumedienne tog i början av 1974 initiativet till en extra session i FN:s generalförsamling om råvaruhandel och förhållandet mellan industriländerna och utvecklingsländerna. Boumediennes och andra tal finns här. Deklarationen om en ny internationell ekonomisk ordning kan ses som en utvidgning och fördjupning av Bandungdeklarationen på det ekonomiska området. Detta hade föregåtts av bildandet av G77 i Alger 1967. Sammanfattningsvis kräver FN-deklarationen en allsidig och mer jämlik utveckling av alla världens länder och regioner, särskilt för den tredje världens länder, genom en mer demokratisk och rättvis ekonomisk världsordning.
Tillbaka till sidans början.
77-gruppen i FN (G77)
Gruppen bildades den 15 juni 1964 under FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD). Det första mötet hölls i Algeriet 1967. Gruppen bestod ursprungligen av 77 länder men antalet har växt till 132 länder (2014). Ordförandeskapet roterar på årsbasis. 2015 leddes arbetet av Sydafrika, 2016 av Thailand, 2017 av Ecuador och 2018 av Egypten. G77 är en lös sammanslutning inom FN som spelat en framträdande roll i kampen mot apartheid, för internationell avrustning och för en ny ekonomisk världsordning. G77:s dokument finns på länken The collected documents of the group of 77.
Tillbaka till sidans början.