Även om Förenta staterna just nu är djupt involverat i de pågående krigen i Ukraina och Gaza anses Asien bli den avgörande arenan för att isolera och besegra den utpekade strategiska mot-ståndaren Kina. Under en resa i Sydostasien samtalar jag med analytiker och skribenter om de växande spänningarna mellan stormakterna och om det regionala samarbetet inom ASEAN, vars syfte är att främja ekonomisk utveckling, fred och att motverka stormaktsdominans. Frågeställningar som är lika aktuella och angelägna även för oss i Norden och Europa.
Framgångsrikt regionalt samarbete
De tio sydostasiatiska länderna i samarbetsorganisationen ASEAN, som alla varit koloniserade av europeiska stormakter, har gjort betydande ekonomiska framsteg sedan bildandet 1967. ASEAN, med ungefär 685 miljoner invånare, räknas idag som världens femte största ekonomi. Temat under Indonesiens ordförandeskap förra året, ”ASEAN matters – the epicenter of growth”, vittnar om viss framtidstro och självtillit.
Myanmar, Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam och Filippinerna.
Dr. Peter Chang, forskare på University of Malaya i Kuala Lumpur i Malaysia och krönikör, menar att ASEAN är både enat och samtidigt mycket mångfacetterat. Samarbetet präglas därför av stor flexibilitet och medlemsländerna är inte strikt förbundna till att alltid inta en gemensam ståndpunkt. Vissa ser detta som en svaghet men Peter Chang menar att det är en styrka och tillgång för länderna i Sydostasien.
Bunn Nagara, senior analytiker och publicist i Malaysia, listar en rad faktorer som bidragit till ASEAN:s framgångar: en inkluderande strategi där ASEAN inte uppträder aggressivt mot andra länder; att ASEAN anslutit sig till FN:s grundläggande principer och tillämpar en form av neutralitet; den pragmatiska inställningen, samförståndsandan och solidariteten mellan medlemsländerna.
Enhet och mångfald
Peter Chang pekar på att ASEAN rymmer en större mångfald än exempelvis Europa. Indonesien och Malaysia är muslimska länder, Thailand och Burma har en buddhistisk tradition och Filippinerna är ett katolskt land. Den sociala och ekonomiska utvecklingen i ASEAN är mycket ojämnt fördelad, till exempel är Singapore ett högt utvecklat land medan Laos är ett utvecklingsland. De politiska systemen uppvisar också en stor spännvidd. Några länder har flerpartisystem, vissa länder är i praktiken enpartistater, ett land styrs av en militärjunta och ett annat har absolut monarki. Dessutom är ASEAN flerspråkigt och mångkulturellt med ett flertal olika etniska tillhörigheter.
– Trots skillnaderna i religion, ras och kultur har ASEAN behållit sin enighet, betonar Peter Chang.
– Varje land genomför politiska och sociala reformer på olika sätt och i olika takt. Vi är inte alltid överens men det finns en förståelse för att folken i Sydostasien måste leva med olikheter, tilllägger han.
Respekt för varandras olikheter och självständighet
Det finns en tydlig skillnad mellan ASEAN:s och den Europeiska unionens syn på enhetlighet och svängrum för medlemsländernas suveränitet. Bunn Nagara menar att förklaringen till stor del återfinns i Sydostasiens koloniala historia och inre konflikter i regionen.
– Medlemsländerna har bittra erfarenheter av kolonisering och krig. De är fast beslutna att upprätthålla sin nationella suveränitet. ASEAN ger medlemmarna ett nödvändigt utrymme för att behålla sina egna identiteter till skillnad från till exempel EU som kräver enhetlighet och konformitet, vilket bland annat resulterat i Brexit. I samhällen som levt med mångfald genom hela sin historia finns det en naturlig acceptans för varandras olikheter, menar Bunn Nagara.
Han förklarar att bakgrunden till bildandet av ASEAN var en önskan att komma till rätta med allvarliga meningsskiljaktigheter, ömsesidig misstänksamhet och brist på förtroende mellan länderna i regionen. När ASEAN bildades 1967 var syftet var att garantera regional säkerhet, vänskap och stabilitet. Länderna enades om att inte blanda sig i varandras inre angelägenheter, att visa ömsesidig respekt och att kollektiva beslut fattas i konsensus. Detta har även minskat stormakternas inflytande, säger Bunn Nagara.
Peter Chang pekar samtidigt på att ASEAN har allvarliga problem och utmaningar.
– Förhållandena för rohingyafolket i Myanmar och situationen i Kambodja tidigare är exempel på interna problem som ASEAN inte förmått att lösa.
– Ibland kan man få intrycket att vi inte håller fast vid våra åtaganden om mänskliga rättigheter. Men det finns förståelse för att vissa frågor är komplexa och tar tid att lösa. Detta återspeglas också i vår kultur.
Samarbetar gärna med stormakterna men vägrar välja sida
– ASEAN representerar medlemsländernas kollektiva neutralitet, vilket även stärker de enskilda ländernas självständighet, framhåller Bunn Nagara. Han anser att ASEAN de facto är alliansfritt. Medlemsländerna ingår i den alliansfria rörelsen, även om en del länder under vissa perioder sökt stöd hos en stormakt mot en annan för att skydda sig.
– Stormaktsrivaliteten och skuggboxningen mellan USA och Kina är mycket oroande. ASEAN vill att de två stormakterna ska ta ett steg tillbaka och kyla ner den upphettade atmosfären, säger Peter Chang.
– Vi intar en alliansfri ståndpunkt. Det ligger i medlemsländernas intresse att de två supermak-terna kan samexistera och samarbeta. Vi behöver både Kina och Förenta staterna. Malaysia har gynnats mycket av handel, investeringar och tekniköverföring från väst under 1900-talets senare del.
– Idag har Kina en omfattande ekonomisk närvaro i hela Sydostasien. Belt and Road Initiative (BRI) är mycket betydelsefullt för regionen. Att frikopplas från Kina, vilket Förenta staterna vill, är inget alternativ för oss. Vi behöver samarbetet med Kina och hoppas verkligen att Förenta staterna och Kina hittar ett sätt att leva tillsammans. Det är en existentiell fråga för oss, menar Peter Chang.
– Vi vill inte välja sida mellan stormakterna, vi är alliansfria. När det gäller ekonomi tenderar Malaysia och andra länder att ha en mer ”Kinavänlig” alliansfrihet. Å andra sidan lutar sig andra ASEAN-länder mer mot Förenta staterna när det gäller säkerhetsarrangemang för att balansera inflytandet från Kina.
En inkluderande strategi mot stormaktsrivalitet
Bunn Nagara framhåller att ASEAN strävar efter regional säkerhet även utanför Sydostasien. Man har initierat ASEAN Plus Three där de tio medlemsländerna samt Kina, Japan och Sydkorea ingår. ASEAN Regional Forum (ARF) är en plattform för konsultationer om fred och säkerhet i Asien och Stillahavsområdet tillsammans med Australien, Kanada, Kina, EU, Indien, Japan, Nya Zeeland, Sydkorea och Förenta staterna. East Asia Summit (EAS) är ett forum för dialog och samarbete i östra Asien mellan ASEAN och åtta andra länder. Världens största frihandelsavtal, Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP), mellan ASEAN-länderna, Australien, Nya Zeeland, Kina, Japan och Sydkorea trädde i kraft 2022.
Dr. Rizal Sukma, som är seniorforskare vid Centrum för strategiska och internationella studier (CSIS) i Jakarta och tidigare Indonesiens ambassadör i Storbritannien och Irland, anser att stormaktsrivaliteten underminerar ASEAN:s centrala ställning. ASEAN måste driva geopolitiska frågor mer aktivt i bland annat ARF och EAS för att Asien och Stillahavsområdet inte ska bli en arena för maktkamp mellan Förenta staterna och Kina, enligt Rizal Sukma.
Konflikterna i Sydkinesiska havet ska lösas fredligt
Peter Chang nämner Taiwansundet och gränstvisterna i Sydkinesiska havet som ytterst farliga konfliktområden.
– Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Brunei är inblandade i dispyter med Kina om gränsdragningen i Sydkinesiska havet. Malaysia har, till skillnad från Vietnam och Filippinerna, valt en lågmäld och icke-konfrontativ strategi för att kunna lösa konflikten på diplomatisk väg. Den senaste tiden har Filippinerna anpassat sig till USA och intagit en mycket hårdare hållning i konflikten, vilket är djupt problematiskt, säger Peter Chang.
– ASEAN:s ståndpunkt är att konflikterna om Sydkinesiska havet ska lösas på fredlig väg. Det finns en stor oro för att makter med stora militära resurser som USA, Japan och Australien ska lägga sig i konflikten, vilket skulle öka spänningarna ytterligare, enligt Peter Chang.
– Den kinesiska inställningen är inte ny. Den så kallade niostreckslinjen och territoriella anspråk var Chiang Kai-checkregimens ståndpunkt före 1949 och är även Taiwanregimens position idag. De historiska och rättsliga grunderna för de olika ståndpunkterna i tvisterna om Sydkinesiska havet är komplicerade. Naturresurser som olja, mineraler och fiske kan också bidra till att om-rådet är omtvistat, menar Peter Chang.
AUKUS väcker oro i en kärnvapenfri region
Ett nyckelbegrepp i det sydostasiatiska samarbetet är ”ASEAN centrality”.
– ASEAN vill liksom andra regionala block ha en central ställning i frågor som rör den egna regionens intressen. Men detta är inte alltid fallet, säger Peter Chang.
– Ett exempel är den nya militäralliansen AUKUS mellan USA, Australien och Storbritannien, som har allvarliga konsekvenser för hela regionen. Inget av medlemsländer i ASEAN har tillfrågats och har inte haft något att säga till om, anser Peter Chang och tillägger.
– ASEAN vill behålla regionen som en kärnvapenfri zon. Därför är AUKUS mycket oroande med tanke på konflikterna om Taiwan och Sydkinesiska havet.
Mer än någonsin behöver världssamfundet ett alliansfritt block
I sina krönikor i South China Morning Post skriver Peter Chang att ASEAN måste dra lärdom av Ukrainas plågsamma erfarenheter.
– Ska ASEAN lyckas bevara sitt oberoende går det inte att luta sig tungt mot den ena eller andra stormakten, menar Peter Chang. Han lyfter fram de sydostasiatiska ländernas roll som en tredje kraft.
– Tillsammans med likasinnade länder kan ASEAN återuppliva det alliansfria blocket som en betydelsefull tredje kraft som förespråkar medling och försoning för att mildra den farliga konflikten mellan USA och Kina.
Peter Chang drar slutsatsen att mer än någonsin behöver världssamfundet ett alliansfritt block som buffert mot den allt bittrare tävlingen mellan supermakterna.
Visionen från Bandung om en ny världsordning lever vidare
Indonesien, som med sina 275 miljoner invånare är regionens ledande land, var initiativtagare till den historiska afro-asiatiska konferensen i Bandung på västra Java 1955. Konferensen, som samlade 29 länder från Asien och Afrika, hölls i en brytningstid när Indonesien, Indien, Burma, Nordvietnam och Kina frigjort sig från kolonialt förtryck och ockupation efter andra världskrigets slut. Länder som fortfarande var koloniserade deltog som observatörer, bland andra de franska kolonierna Tunisien, Marocko, Algeriet och Centralafrika, den brittiska kolonin Malaysia, Palestina, Cypern och anti-apartheidrörelsen ANC i Sydafrika.
Principer för internationell rättvisa och fred
Konferensen i Bandung enades i konsensus om tio principer (Dasa sila) för umgänget mellan nationer. Därmed såddes ett frö till en ny rättvis världsordning som bygger på nationellt obero-ende, fred, mänskliga rättigheter och ekonomiskt välstånd.
Den alliansfria rörelsen, som bildades sex år senare i Belgrad, ärvde idéerna från den afro-asiatiska konferensen i Indonesien. Ytterligare ett decennium därefter antog FN:s generalför-samling 1974 deklarationen om en ny internationell ekonomisk världsordning (NIEO), som är en fördjupning av principerna om ekonomisk utveckling och rättvisa från Bandung. Dessa konfe-renser utgör tre milstolpar för en demokratisk och rättvis världsordning som föddes ur kolonialt förtryck, imperialism och stormaktsdominans.
Resultatet av Bandungmötet blev ett upprop för en ny världsordning: fred, nedrustning och för-bud mot kärnvapen; ekonomiskt och kulturellt samarbete mellan utvecklingsländer; alliansfri-het mot stormaktsdominans; avskaffande av rasism och diskriminering; mänskliga rättigheter i enlighet med FN-stadgan; det palestinska folkets rättigheter.
ASEAN, Europa och världsordningen
ASEAN räknas till det som idag kallas den globala södern, tidigare den tredje världen, som hämtar inspiration och erfarenhet från den epokgörande konferensen i Bandung 1955. Den bärande tanken, då liksom nu, är att små och medelstora länder behöver hålla samma och övervinna sina egna konflikter för att kunna utvecklas självständigt och motstå stormaktsdominans. ASEAN-länderna har på sitt pragmatiska sätt fullföljt och anpassat dessa principer. I grund och botten brottas Norden och Europa med likartade problem och intressekonflikter som länderna i Sydostasien.